Maria Montessori och montessoripedagogiken

Maria Montessori (1870-1952) föddes i Italien och blev landets första kvinnliga läkare. Hon intresserade sig för barn med speciella behov. Med hjälp av idéer från sig själv samt andra forskare och pedagoger byggde hon upp en egen pedagogik. Hon startade flera skolor, bl a den kända Casa dei Bambini (Barnens hus) i Roms slumkvarter.

Barn är nyfikna, fulla av upptäckarglädje och ivriga att prova på och lära nya saker. Barnens intressen varierar med ålder och mognad. Det här såg Maria Montessori och ville bygga sin pedagogik på detta.Under sina olika mognadsstadier är barn speciellt mottagliga för olika slags kunskap. Maria Montessori insåg det värdefulla att ta vara på dessa intresseperioder, som hon kallade ”känsliga” eller ”sensitiva” perioder. Friihet att välja aktivitet och möjlighet att arbeta ostört i egen takt är två av de viktigaste förutsättningarna i montessoripedagogiken.

Maria Montessori utvecklade det fantastiska montessorimaterialet med tanke på att det ska utveckla hela barnet; alla dess sinnen. Det finns praktiska, intellektuella och sinnestränande övningar. De flesta material är självrättande. Barnen får uppleva tillfredsställelsen av att själv se att de lyckats med en uppgift. Materialet är vackert och går från det konkreta till det abstrakta. Ordning, reda och rutiner är viktigt i en montessorigrupp. Man hjälper varandra och visar hänsyn. De sociala kontakterna blir många eftersom man jobbar åldersblandat.